Jag har en liten historia att berätta. En solskenshistoria!

**pools** · August 30, 2013

Jag fick lite problem förra lördagen!

Jag och Tomas Edvinsson åkte upp till Boden i lördags. Dom har i Boden i samband med en skördemarknad också en bilträff som kallas för Boden Cruising.

Det är först en uppställning av klassiska bilar, på en gräsplan vid Kvarnängen i Boden. Det är en sedvanlig bilutställning, med röstning av besökande på snyggaste, eller ovanligaste bil. Helt enkelt Ppeople's choice. Efter prisutdelningen kl. 16, blir det cruising i innerstan.

Men vi börjar från början.

Jag är väldigt god vän med Kenneth Rosén, som är regionansvarig för Mustangklubben i Norrbotten. Jag hade bara kollat lite lätt med honom om Luleågänget skulle åka upp till Boden. Jorå, det skulle dom. Bra, tänkte jag, då åker jag upp och överraskar dom. 28 mil, enkel väg. Så jag frågade om Tomas Edvinsson ville följa med. Det ville han.

Kvart över sju på lördag morron bar det så iväg från Vindeln. Vi åkte rätt fort upp, då det finns många fartkameror efter sträckan, och då är det sällan några fartkontroller efter vägen. Åtminstone inte här uppe hos oss. Tre timmar och 20 min.

Luleågänget skulle träffas kl. 10:30 vid Luleå C. 10:40 gled vi in på plan. Kenneth satt på en bänk och såg en blå bil glida in på området, men kopplade inte förrän jag vinkade och tutade. Då först åkte hakan ner på bröstet. Jag såg bara hur han pekade och mumlade något, vad vet jag inte, men kan ju tänka mej att det var: Va..ff.., det är ju P-O!

Vilken syn! Det var kul!

Eter att vi hade hälsat på alla som var där, och snackat lite, bar det så av till Boden. Efter prisutdelningen åkte vi några varv runt stan och deltog i cruisingen innan det blev helt stopp i trafiken. Då åkte vi ett gäng tillbaka till Luleå. Nercabbat hela vägen förstås, 36 km. Kenneth hade utan min vetskap ringt hem till Anne-Louise för att be hanne fixa middag åt oss fyra. Det var inte min mening att vi skulle tränga oss på på det viset, men vi är ju nära kompisar, så det är klart vi tackade ja.

Efter en mycket god middag var det så dags att dra iväg hemåt innan det blev alltför mörkt, har inte så bra lyse på gamla Musse.

I Skellefteå tyckte vi att det var dags för en kopp kaffe för att pigga upp oss. Tomas hade ju fått en starköl till middan, jag fick bara vatten? Men han ville stanna. Han var väl tröttare än jag, kan jag tänka. Vi stannade på Max vid E-4:an. När vi kom ut igen och skulle starta hade jag ingen ström i batteriet. Totalt dött! Jag hade i och för sig märkt under dagen att det var inte riktigt så mycket kräm i batteriet som det brukade vara. Men det är klart, så många upp och ner med både cabben och hissarna, så kanske?

Vi dök på några innebandykillar som hade spelat match och frågade om dom hade några startkablar? Jo, det hade dom, men under alla trunkar och väskor och innebandyklubbor. Ut med allt ur kombin, och under mattan hittade han startkablarna. Han körde upp till min bil och vi kopplade på kablarna. Nada!!! Va f.. Tomas håll i kablarna, det kanske inte gör kontakt! sa jag. Han höll i kablarna och det började ryka ur generatorn, och det glödde inne i den. Va kul!! Generator SLUT! Uppbränd.

Efter några överväganden, kom jag fram till att det var bara att ringa en bärgare. Via Assistanskåren kom jag i kontakt med en bärgare i Skellefteå. Han heter David Ström, Ströms Bärgningstjänst i Skellefteå. Vi pratade en stund på telefon, han ville veta vilket försäkringsbolag jag hade, o.s.v. Sen kom han dundrande in med den snyggaste bärgningsbil jag nånsin sett. Vilken puts han hade på bilen! Jättekul att se.

Han hade då kollat med Folksam, som är det försäkringsbolag som försäkrar våra bilar i Mustangklubben genom en entusiastförsäkring, vad som gällde för bärgning hem till Vindeln. Jag hade fri bärgning hem om det var under 10 mil. Vi stod 11 och en halv mil från Vindeln. Då blev det bärgning till närmsta verkstad. David ringde en verkstad som han kände till i Skellefteå. Kanske den killen kunde ta in bilen i garaget, så att jag slapp att lämna den på gatan med nervevade sidorutor, eftersom jag har elhissar i Musse. Och dom var neddragna en dm. på vardera sidan. Då spelar det ju ingen roll om man låser bilen. Den är ju lika öppen i alla fall.

Killen, som heter Christer Alseryd, Autorep i Skellefteå, var i Tierp på dragracingtävling. Men David fick numret till Christers fru. Nu var klockan över tolv på natten, en lördag. Hon låg och sov, men lovade att komma ner till garaget och öppna portarna så vi kunde rulla in Musse i garaget. Bussigt, eller?

David hade också kollat med Folksam hur vi skulle ta oss hem till Vindeln, eftersom vi var tvungna att lämna bilen i Skellefteå. Taxi blev billigast, 1749:- Och jag betalar 500:- i självrisk för bärgning och taxiresa hem. När bilen var inlåst och vi haft en trevlig pratstund men fru Alserud, ringde David t.o.m. efter taxin som skulle ta oss hem.

Jag säger bara en sak: VILKEN SERVICE!!!

Jag skickade ett presentkort från närmast café till Ströms Bärgningstjänt. Det minsta jag kunde göra, efter den enorma service jag fick. Men som en Mustangkompis sa: "Mustangägare får oftast god hjälp. Vackra bilar faller alla för!" ;-)

Fru Alseryd fick också en liten slant för hennes hjälp.

Hela kalaset gick på: Generator 800:-, laddrelä 400:-, jobbet 800:- totalt 2000:- Dyrt? Knappast! Och så självrisken 500:-

Oj, det här blev ju en hel uppsats, men jag är så dj..la glad att dela med mej av den enorma vänlighet och hjälpsamhet man kan träffa på ibland. Först grabben med startkablarna, David med bärgaren, fru Alserud och sist men inte minst Christer Alseryd som tog hand om min bil på snabbaste möjliga sätt. Tusen tack till er alla! Jag hoppas att någon kan vidarebefordra detta till dom.

Mvh.

P-O