Hej,

Man talar ofta om att Mustangerna (och bilar med liknande självbärande konstruktion) har dålig vridstyvhet.

För tuffare tag som bankörning eller dragracing rekommenderas i tidningar och kataloger att man monterar subframeconnecter, dvs man sammanbinder främre och bakre "rambalkarna".

Min fråga är: "Behövs" detta och gör det stor nytta för lagom buskörning på gatan? Min bil är en 67:a FB med lite trimmad 390 och den har hårdare fjädrar runt om + krängningshammare bak. Kör jag på dålig/ojämn väg så knakar det en del i karossen. (Bilen har "rostfria" balkar och golv så den är inte försvagat pga detta.)

Studerar man 60-tals Mustanger riktigt noga så har många bilar småsprickor i karossen kring svetsfogor och dyligt. Kan dessa sprickor bero på att fram och bak-"framen" rör sig i förhållande till varandra så det blir utmatningssprickor? Någon som vet, taksam för svar!

/Magnus, CMC644

Connectors behövs. Mustangens kaross är skrattretande lös.

Problemet med sprickor i fogarna avhjälps också till en del.

Speciellt om man har styvare fjädrar, så vinner man mycket på att styva upp hela bilen

Men hur stor skillnad gör det egentligen? Vridstyvhet handlar väl främst om hur lätt/svårt det är att "sträcka diagonalen"? Känns som nåt slags kryss- eller triangellösning skulle vara bättre, om man inte vill ha bur dvs. En bekant till mig satte såna där på sin 80-talscamaro, och det såg inte speciellt övertygande ut.

Jag gick den dyra vägen, TCP dom har ett X-stag med den funktionen du beskriver och som du bultar dit, i dom helsvetsade subframsen

Ev. kan Håkan, Vikingmustang ha kopior på TCP subframsen (måttade efter mina) Tror att det är den vägen man får gå om man inte vill ha riktig bur och förstärka tröskelådornas insida mm

H/Magnus

http://www.vikingmustang.com/

http://www.totalcontrolproducts.com/main.html