Därför älskar jag Ford Mustang

[laxkungen]

Tänkte ta upp en tråd där dom som vill kan berätta varför man har fastnat för Ford Mustang. Det borde finnas drygt 2700 historier att delge varann.

För min del så började det hela i Avesta i mitten av 60 talet. Vi bodde ovanför den som var återförsäljare för Ford i Avesta och farsan köpte på den tiden en del Tyska fordar av honom. En dag var jag med farsan för att titta på en ny bil och där i hallen står en röd Ford Mustang som vi båda blir betagna av. Efter några dagar får farsan åka med grannen när han är ute och provkör bilen och farsan är helt lyrisk när han kommer hem. Sedan den dagen har jag alltid sagt till mig själv att jag någongång skall skaffa mig en Mustang.

Förutom Mustang så har jag också haft en förkärlek till Mercedesbilar. Den första "leksaken" som jag skaffade mig var en Mercedes 230 CLK cab som jag efter tre år lät frugan ta över för att i stället börja jaga en snygg mustang.

Efter ett tips från Frasse så kom jag i kontakt med Lasse F på Gotland som efter del turer sålde sin "pärla" till mig.

Så efter drygt 40 år så är jag äntligen ägare till en riktig Ford Mustang.

[sickan]

För min del började det i treårsåldern när jag stog och hängde vid staketet och såg grannens 66 fastback komma farande förbi den var rödbrun med styled steel wheels såld ny i spanien och hemtagen av en tandläkare som sålde den efter sin spanienresa. Grannen hade kvar bilen till 82-83och den gick hela tiden som bruksbil såldes för 4000 kr dock tyvär inte till mig.Tidigt sjuttiotal fick jag sitta och "hålla gas" i min kusins shelby 68 gt 500 när han som jag har förstått nu i efterhand skulle justera förgasaren och det slog meterhöga eldslågor upp ur mutorrummet sådant imponerar MYCKET på en elvaåring.1984 köpte jag min gamla 66 fastback gt. 1996 köpte jag en 70 hardtop som renoverades och såldes (tyvär) 2008 köpte jag en 92 gt cab som har gått som bruksbil på sommrarna sedan dess en mycket trevlig och underskattad bil.

[lope]

Året var 1966 och farsan hade köpt en ny bil. En 1965 Mustang HT vit med röd inredning, automat och

289 V8. Grannar och bekanta körde runt i Opel, VW, Saab (tvåtaktare), Volvo PV eller i bästa fall en

Mercedes jag tror dom hette 190. Poliserna körde runt i Amazoner eller Kapitäner.

Och där kom vi i en kritvit Amerikansk V8, gissa om man kände sig som kung. Jag minns fortfarande

hur jag som 7 åring satt i baksätet när jag först gången någonsin fick uppleva en "kickdown",

man pressades bakåt i sätet och bilen rusade iväg. Det var på väg mot Landskrona utanför Teckomatorp

och farsan körde om stt par andra bilar. jävlar vad det bar iväg.... Efter det var man såld !

Men det dröjde ett antal fordon innan man hittade rätt igen (Någon Ford Taunus & Granada, Volvo 245,

Saab 900 samt Chevor)

Men så äntligen stod hon där på uppfarten, my pumpkin, en Grabber Orange -07 och jag kan bara säga

......Gud vad den är vacker !!!.....

Gamla former i ny tappning... det bästa från två världar... sen skulle det ju inte göra ont med en candy

apel red -66 conv. med röd/vit pony inredning eller en -69 -70 Mach I eller en .......

Nej nu får jag lugna ner mig och bara konstatera jag gillar verkligen de flesta årsmodeller av Ford Mustang.

Den symboliserar the American dream. Namngivare åt begreppet pony car. En riktig ikon.

Tack för ordet mvh Lope

[nafets]

Året var 1966 och farsan hade köpt en ny bil. En 1965 Mustang HT vit med röd inredning, automat och

289 V8. Grannar och bekanta körde runt i Opel, VW, Saab (tvåtaktare), Volvo PV eller i bästa fall en

Mercedes jag tror dom hette 190. Poliserna körde runt i Amazoner eller Kapitäner.

Och där kom vi i en kritvit Amerikansk V8, gissa om man kånde sig som kung. Jag minns fortfarande

hur jag som 7 åring satt i baksätet när jag först gången någonsin fick uppleva en "kickdown",

man presades bakåt i sätet och bilen rusade iväg. Det var på väg mot Landskrona utanför Teckomatorp

och farsan körde om stt par andra bilar. jävlar vad det bar iväg.... Efter det var man såld !

Men det dröjde ett antal fordon innan man hittade rätt igen (Någon Ford Taunus & Granada, Volvo 245,

Saab 900 samt Chevor)

Men så äntligen stod hon där på uppfarten, my pumpkin, en Grabber Orange -07 och jag kan bara säga

......Gud vad den är vacker !!!.....

Gamla former i ny tappning... det bästa från två världar... sen skulle det ju inte göra ont med en candy

apel red -66 conv. med röd/vit pony inredning eller en -69 -70 Mach I eller en .......

Nej nu får jag lugna ner mig och bara konstatera jag gillar verkligen de flesta årsmodeller av Ford Mustang.

Den symboliserar the American dream. Namngivare åt begreppet pony car. En riktig ikon.

Tack för ordet mvh Lope

Jag är ganska nära dina drömmar. 1978 köpte jag en 69:a HT vit med svart vinyltopp. Jag fastnade för den hajlika fronten. Den har jag ännu kvar. Förra våren kompletterade jag med en 05 Gt Coupe. En klassiker och en retro borde vara var mans rättighet, eller hur?

[pools]

Ja, ha... ska vi ta den långa eller korta storyn. Det får bli den korta, annars blir det för långt.

1969 tog jag körkortet. Samma år såg jag också filmen med stort F! Bullitt!

Efter filmen sa jag till mina kompisar: En sån där bil ska jag ha! Men då gick jag fortfarande

i gymnasiet, och hade inte råd med en egen bil, utan jag körde med farsans WV 1500.

Sen kom kariär, hus och familj emellan, så drömmen somnade. Men vi hade faktiskt en Capri

några år.

1996 var det dags att byta bil. Vi åkte runt bland bilaffärerna i Umeå och tittade. Utanför en

butik stod en Pontiac, tvåsitsig cab. Jag tänkte: om man skulle köpa en sån där sommarbil

och en Volvo kombi som vardagsbil. Men, det var ju inte en Pontiac jag ville ha en gång för

länge sen, det var ju en Mustang. Vi köpte en ny Scorpio. Men tanken och den nyvaknade

drömmen om Mustangen, ville inte lämna huvet. Jag började köpa annonstidningar. Hittade

ingenting intressant, så jag gick med i Mustangklubben. Mest för att få några kontakter som

eventuellt visste om nån bil. Drömmen hade då ändrats lite. Det skulle inte va en FB, utan

en cab. Den skulle va en -68:a, röd, V8, automat.

I välkomstpaketet följde några nummer av MF med. När jag bläddrat genom dom, hade jag

sett två bilar som kunde va intressanta. Den ena var Göran Forsbergs 68:a. Den andra en

Acapulco Blå i Landskrona. Jag ringde båda två. Göran ville inte sälja sin. Mats i Asmundtorp

kunde tänka sej sälja, men förs efter bilen var färdigrenoverad. Han skulle då annonsera den

i MF. I nr. 1 på våren -99 fanns annonsen i MF. Jag ringde direkt. Vi kom överens om att jag

skulle komma ner och titta på bilen. Jag och sonen, Mikael, tog tåget ner till Landskrona.

Jag var ju redan såld. Jag hade ordnat med pengar. Jag kunde ju inte åka ner till Skåne,

bara för att vända hem igen med tåget. Det var klart att vi skulle ha bilen med oss.

Det blev affär. När vi lämnade banken, och jag fick nycklarna, frågade Mats om vi skulle ta

bilen på tåget hem. Nej, sa jag, vi ska köra. Han tittade konstigt på mej, frågade hur långt

det var. 120 mil, sa jag. Då fick jag en ännu konstigare blick. Han tittade länge på mej och sa:

Ni är inte kloka däruppe. Jag tycker det är långt att köra till Malmö. Det är 5 mil.

Nu har jag haft den bilen i tolv år. Och jag är lika förälskad som första gången jag såg den.

Den är ju inte röd, som jag ville, men det är istället en GT med bigblock, så det blev

ju bara bonus.

Oj, det blev en lång historia i alla fall.

P-O