Mustangens bakända står upplyft på pallbockar i garaget och jag hade precis satt mig i förarsätet och slagit på tändningen för att kolla att allt fungerade som det skulle efter att diverse strömbrytare och sladdar monterats. Väl bakom ratten slöt jag ögonen och för ett ögonblick tyckte jag mig känna doften av varm asfalt. Min kära pony har inte varit i gång på någon månad så varför inte, funderade jag och vred nyckeln till startläget. Trots stilleståndet tände 351:an nästan bums och efter några sekunder spann den som en huskatt. Ett lätt tryck på gasen fick mussen att skaka av sig vintersömnen. Än en gång blundade jag och drömde om våren. Jag la i ettan och gasade lite lätt, i med tvåan, trean och fyran. Vägen låg rak och tom framför mig, ner på trean och mera gas. Katten under huven förvandlades till ett vilddjur och mullret från de dubbla piporna där bak fick mig att le. Saktade in och stannade till, självklart ska cabben ner när vårsolen steker. Första växeln i på nytt, i ett moln av gummirök lämnade vi p-platsen längs riksvägen. Vinden slet i håret och livet kändes underbart. En Golf GTI kom i vägen men Fordjärn bräcker det mesta. En snabb nerväxling, plattan i mattan och tjofs, så var vi förbi och Golfen förvandlades till en prick i backspegeln Men vad det luktar avgaser? Med ett ryck återvänder jag till verkligheten och inser att jag sitter i ett murrigt garage och kör min kära Musse på stället. Som tur är står dörrarna öppna vilket gör att jag slipper koldioxidförgiftning av 33:e graden. Än dröjer det tyvärr innan vi kan ge oss ut på årets premiärtur på riktigt jag och Forrden. Men min längtan har stillats en aning tack vare V8-mullret i kombination med lite fantasi. Jag stänger av motorn och ler. Visst är det härligt med en hobby som förvandlar en 47-åring till en småpojke. Ännu härligare är att både jag och mussen mådde bra av att varmköras. Snart, snart, snart ska vi nöta asfalt... Ber om ursäkt för att jag tog upp utrymme men jag kunde inte hålla mig... MVH